Jag kollar på Tro, hopp och kärlek.
Programmet där Mark Levengood träffar olika personer som har en kyrklig tjänst och att försöka få dessa att under programmens gång hitta "den rätta".
Initialt så beskriver några av dessa att de är sociala och gillar folk och att ha bjudningar etc.
En präst tycker det är intressant med alla dessa möten med människor osv. Jag tänker då att hur skulle en sådan presentation av mig se ut? Jag som dessutom skulle vilja bli präst!
Jag jobbar med människor i mitt yrke först som handledare till invandrarungdomar och nu som skötare till ibland väldigt trasiga människor.
Jag är privat inte särskilt social av mig och jag är inte beroende av andras gillande,  jag drar mig gärna undan istället för att frottera mig med alla och envar.
Jag är verkligen en jättetråkig människa som trivs jättebra i mitt eget sällskap, det finns några få människor som får mitt odelade intresse och det är min familj och en liten utvald skara människor.
Jag förundras ibland över livet, existensen, Gud, min tro etc . Jag gillar också att lyssna på poddar om teologi och filosofi. Får man vara såhär liknöjd?
Det finns ett par saker som får mig att verkligen leva ut -  och det är sången.. Att få sjunga i kör det är helt fantastiskt och att lyssna på vacker musik - gärna gammal musik. Att få vistas i en  sömnig trädgård med en kaffekopp en sommarmorgon.
Jag tror att det kan få vara så att när man jobbar och hela tiden möter människor, att då är friden på fritiden så viktig.