semester

Hej


Vilken händelserik sommar.. på gott och ont, en känslornas karusell.
Först, glädje på midsommaraftondå jag plötsligt blev brudtärna på min tvillingsyrras bästa väns bröllop. Hon gifte sig med en man från Syrien, hennes brudklänning var cerise och hon var barfota, jättevackert bröllop i Malingsbo kyrka. Det var bara jag och ett par till som visste om bröllopet innan (en halv vecka ungefär)sedan blev det midsommarmat och prat, jättemysigt efter detta var det dags att åka till jobbet.
Detta ljusa, vackra och glädjande till sorg och saknad över en vän som inte längre orkade med livet. Det finns många frågor jag vill ställa och naturligtvis så finns där också förebråelser..för jag är inte mer än en vanlig människa. Faan jävla dig, ja så har det känts somliga dagar! Du var en vän som alltid gjorde avtryck i ens liv, fast du personligen inte fanns närvarande, ditt speciella sätt din gång, din lukt och framför allt ditt sätt att prata på, det kommer alltid att leva kvar.. Jag minns när vi var ute och red i full fräs över Tallbackshea, så mossa och kottar yrde, hur du fick mig med min panikångest på andra tankar genom att be om en sång, och jag sjöng framför allt så sjöng vi: du och jag och Camilla Annies sång och Sagan om lilla Sofie.. Jag sjöng dem för dig en sista gång på din begravning, det var inte lätt det var en pers att hålla tårarna tillbaka, men jag säger som Emil sade då han skulle köra Alfred till Marianelund, något med att man blir stark om man måste. Tack Alexandra för att du fanns för mig, för att du som en ängel kom in i mitt liv då du behövdes som mest..Jag älskar dig.
Sommaren är också en tid av förverkligande, att hitta tillbaka till det viktiga i livet. För mig blev det en resa i ett vackert landskap men också en resa i mig själv, jag var ute och gick i två dagar och sov en natt ute i en sk fiskekoja. Jag hade tänkt att göra denna resa med min syster på vårkanten men då räckte inte tiden till. Nu blev min lilla vandring otroligt spontant planerad efter frukost en något molnlig morgon, jag kände mig frustrerad och rastlös over beslut som behövde fattas och en annalkande bemärkelsedag som jag hade tid att planera längre fram..Jag behövde distans till värdsliga ting, helt enkelt. Det vart en fantastisk vandring i ett så fint landskap, jag fick se så mycket vackert: svamp, bär, utsikt, fåglar.. Jag lyssnade till naturen till skapelsen (mobilen lämnades hemma) vinden och vattnet. Doften av naturens egna parfym var stundom nästan bedövande alldrehelst invid myrar och våtmark, och att  lägga sig ner och titta upp på molnens lek i skyn och hur jag kan leta fram fantasifoster bland molnens dans..Vi badade i en skogstjärn, jag och hunden så stilla så skönt. Natten i fiskekojan blev händelserik då jag fick påhälsning av nyfikna som undrade vad jag gjorde därute, om jag var själv.. ja, det blev blandade samtal om tro och politik på nattköken i kojan! Sammanfattningsvis så cvill jag bara uppmuntra alla till en sån här färd, men gör inte misstaget att gå för långt varje dag 1,5 mil/ dag är lagom för att orka  njuta, ta med energirik kost, drick mycket vatten och ta med ett torrt ombyte. Det är också bra att ha en liten "pingla" på kläderna eller ryggsäcken, för att göra djuren varse om din ankomst, och helst då för att inte behöva bli överraskad av någon björn.
Senare i sommar hade jag och tvillingsyrran vår fyrtioåriga bemärkelsedag, vi firade genom att först spela paintball i Grängesberg vilket var så otroligt roligt!! Men vad ont det gjorde att bli träffad jag blev träffad i sidan och på ena skinkan och det sved som attan. Men såå skoj och helt oförglömligt, min bästa vän Annika filmade oss och Kuskens dotter dotter, tog kort!!
Efter den här krigsleken så firade vi med mat , musiktävling och underhållning av Jonas Lutring i Saxhyttans bystuga och det blev så otroligt bra en fantastisk dag och kväll.
Nu har jag börjat jobba igen och det käns bra!
I augusti ska jag gå på Opera på Skäret, det ser jag fram emot!