Ett skratt förlänger livet sägs det..
Min lillasysters kille har lite problem med sina ben, så vi bär honom ibland, ja när han inte är så envis att han ska dra sig upp själv med sina armar! Denna gången gick han dock med på att jag och Emelie skulle få bära honom, men han gjorde det inte lätt för oss..Han satt och gnessade med rumpan och for ikring för att det skulle bli besvärligare för oss, den filuren. Hur som helst, när vi kommit uppför halva trappan så känner jag hur mina brallor börjar att glida av.. Jag utbrister därför, - Nu tappar jag mina brallor! Men Mattias och Emelie reagerar inte nämnvärt förrens de ser att jag har byxorna vid fotknölarna och att jag måste kliva ur dessa för att inte ramla omkull. Vi skrattar alla tre så tårarna sprutar och jag kan ju säga att jag är glad att jag hade ett par rejäla trosor på mig, vidare så stod ju ytterdörren öppen på vid gavel!
Senast ikvällst så var "missflytet" framme igen då jag råkade stänga in mina bilnycklar i bilen tillsammans med en hoper saker..Mattias bror var tvungen att "knacka in" rutan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar