Ljuset

Hej alla, känner ni livet i er?

Det gör jag, precis som varje vårvinter. Det känns som det vänder nu, dagarna blir längre och energin bara flödar.Nu har det äntligen kommit snö, så att jag kan åka längdskidor! Det är så himla kul och jag ramlar så, men vad gör väl det..

Just som varje år vid den här tiden som kommer en lust av panikbantning över mig, inte för att kunna vara "fit", på nån strand..Nää det är väl snarare så att jag skulle vilja komma i någon ljuv, lite 40 tals inspirerad klänning. Men det finns sådana där snörkorsetter på nätet har jag sett!

Kolla in denna klänning:

http://sivletto.nu/system/search/product.asp?id=6507&c=37&page=1&rnum=7

Den är såååå otroligt fin. Men hade den varit utan knappar med dragkedja i ryggen, då hade den varit helt "perry". Det blev lite god tårta på jobbet som en kollega "byggt"!!

Vilken härlig dag, tralalla..

Idag var det APT först på morgonen, vilket var lite segt att komma upp till. Nattjänstgöring har onekligen gjort mig till en riktig nattuggla. Det var nog sedan snarare hunden som ledde matte på morgonpromenaden än tvärt om..

Efter morgonmötet så kände jag mig så otroligt fylld av liv och lust! Jag beslutade mig för att årets första skidtur skulle få äga rum på just denna förtjusande dag! Hem och slänga in laggarna i skuffen byta om och iväg mot Ljungåsen. det blev vit valla idag, då temperaturen var på nollan. Jag tog hundspåret, fast utan hund idag (ett medelsvårt spår) som bjuder på en rättså kuperad terräng. Terrängen var inte bara kuperad utan också väldigt varierad, av snö, is, ris, mossa och lera!! Jag stöp i första diket som inte var ett dugg preparerat, så det spruta snö och lera, haha inte grinade jag för det, lite kul var det. Tyvärr så blev detta spår bara värre och jag föll en hel del, så smalbena är nästintill blåmarmorerade. Men terrängen till trots, måste jag säga att det var en uppiggande upplevelse. Nästa gång får det dock bli i ett annat spår.

Giseluttanpruttan

Gott Nytt..

Jag har haft en fin jul, visst var det mycket ett tag med körrep, jobb, möten.. Men värst var nervositeten för solot på konserten, jag var så nervös men samtidigt så fanns och finns en så stark längtan i mig att få göra detta. På den stora dagen så var det genrep och två föreställningar. Fåfäng som jag är och med viss taskig självkänsla så tänkte jag att: skulle sången låta bedrövligt, så ska jag iallafall se BRA ut!!
Mycket smink, glitter och locktång "rubbet". jag kände mig faktiskt som en stjärna, jättetöntigt (jag vet..) men jag kände att jag kan leverera, dirigenten tror på mig och kören stöder mig.
Jag gick ut och sjöng och jag bara älskade det, min otroliga längtan fick komma till uttryck, att få finnas i sången och med så mycket längtan få leverera det är bland det mest fantastiska jag ha fått gjort.
Tack!!
Resten av julen firades hos mor en dag och hos pappa på självste julafton. Lillprinsen kom en vecka efter jul och fick en hel del lego..vilket han älskar!! Jag sitter i soffan, det är själaste nyårsafton var med Madde tidigare och åt en god middag med dessert, vi skålade i Pommac. före tolv faktiskt. På tv var det After Darks show som var såå bra.

Over and out

Linslusar..

Mor och Son

Familjebild ala den bästa

Norge

Ja vi tog och for till västlandet mot Stavanger via bla Drammen och Kongsberg. Vi fick trafikinformation efter vägen att det skulle vara hårt väder på fjället! men det kändes avlägset när vi dundrade på mil efter mil i regn! Vi fick instruktioner om att ta på oss mycke kläder för det skulle bli kolonnkörning på fjället, alltså att man åker tillsammans flera bilar och även tyngre fordom, meden plogbil framför. När vi kom till fjälls så var verkligen vägen och vädret som att vända på en hand. Det var "Emil i Lönneberga snöstorm", mmm.. Vi fick stå i en turnell som tunnel heter på Norska och vänta på att plogbilen skulle komma tillbaks. I denna turnell så fick vi lov att stänga av värmen i bilen och veve ned rutorna, för värmen gjorde att det blev som en tjock ishinna på rutan. När vi sedan kom iväg tillsammans så hade folk varningsblinkers på och det blev jag snart varse om varför, just det för det var det ända som du såg av den framförvarande bilen!! Detta var en riktig skräckresa på slingriga smala och ashala vägar. Efter vägen stod det tradare som inte satt på snökättingar.. När vi började närma oss Drarvik så for vi till fjälls för att den vägen var kortare men fy så hal. Magnus och Emelie tyckte att jag överdrev min försiktighet men jag kände ju hur halt det var, så fort jag gasade lite så spann det bara! Jag visste även hur det såg ut på utsidan av vägen då jag åkt samma väg i dagsljus: ett hånfullt trettiocentimeters räcke och sedan stup rakt ner, långt, långt. Till slut fick jag lov att stanna det var jättebrant och det bara slirade! När Magnus "halkat" runt bilen för att byta plats med mig så förstod han och "Memmsan" hur halt det verkligen var. Vi lyckades vända på en femöring och tog långvägen som skulle avslutas med bilfärja, trodde vi, tydligen så hade vi missat den sista! Men Emelie sade att Ingmund kunde hämta oss med båt, jag tänkte då i mitt stilla sinne att fy, sitta i en öppen båt på en fjord i snöstorm!! Men vi hade tur det gick en färja till fick vi reda på men vi fick vänta ett tag.. När vi till sist nådde Drarvik så var klockan halv två på natten, vi startade klockan åtta på morgonen hemma.