Andra söndagen efter trefaldighet
I den gammaltestamentliga läsningen så skildras en tid av oro då israeliterna har kommit till det förlovade landet, men då Mose och Joshua är borta så finns ingen självklar ledare, men för att klara fiendernas angrepp så ger Gud sin Andes kraft till olika domare som får vara tillfälliga ledare. När Gud kallar Gideon att tjäna honom så tvivlar han, på sin förmåga men Gud uppmuntrar honom att använda sig av sina gåvor och förutsättningar, Gideon är mycket klok, men kommer som han själv säger i texten från en mycket enkel ätt detta kan ju vara ett ”kort” som fiender absolut inte räknar med och kanske är de, det som gör att Gideon vann segern över midjaniterna. Segern blev ett tecken på Guds överlägsenhet över Baal, och det ger oss en insikt om att vi måste lita på vår egen kapacitet.
De ovisa ses som dåraktiga för världen står det i Korinthierbrevet. I församlingen i Korinth var de flesta hedningar dvs de var icke judar utan kristna och väldigt få var av högre klass, när de nu blivit omvända så ville de stoltsera med ord och fraser men å andra sidan så ville de fortsätta leva ett som vi skulle kalla det omoraliskt liv.
Men Paulus sätter ”korsets dårskap” mot visheten, skriftlärdomen och klokskapen. Men Gud kallar de utsatta, och de ringaktade. För att ingen ska kunna berömma sig inför Gud.
Jag tror att det denna episteltext försöker säga är att vi ska tro på vår egna förmåga och leva i de som gör oss speciella. Att vi ska utveckla och tro på det som vi genuint går in för. Att vila i Gud och leva i efterföljelse.
Jag kommer osökt att tänka på Markusevangeliets budskap det som läses då vi döper våra barn. Jesus blir som bekant förargad över lärjungarna då de visar bort barnen som föräldrarna kom med. Jesus säger:
” Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in”
Jag tror att vi kan räkna barnen som de som Paulus kallar för utsatta och att sätta korsets dårskap mot visheten! Ett barn tar emot ett budskap och ett fårhållningssätt utan att hysa fördomar, och utan att tidigare erfarenhet grusar deras förhoppningar! De går in med liv och lust i sina göranden.Men evangeliet i minnet så skulle jag vilja problematisera detta att leva i vår kallelse lite genom att vi måste se längre än till det trygga och invanda, Jesus äter som bekant med tullindrivare och syndare.
Vi behöver blicka ut över vår hemtama horisont och utmana oss själva i vårt uppdrag. Detta gör vi genom att ge oss in i det som kan vara obekvämt och svårt, att ödmjuka oss, att sjunga en sång för en patient fast vi tycker att vi inte är nå bra, eller för att vi är rädda för att tonen blir fel, om det nu gör den här människan glad ja då är det mitt ansvar att bjuda lite på mig själv!
Det handlar inte om att vi måste vara experter, vi får lägga undan allt vad prestation heter och göra det med god vilja, det är så barnen gör och det blir ju oftast väldigt bra, för de vill så mycket och de tror på de de gör!
När vi utmanar oss på det här viset så utvecklas vi i vår unicitet, i det som är så speciellt för var och en av oss. Detta är vårt ansvar att utmanas för att leva i efterföljelse alltså såsom kristendomens Jesus en gång påbjöd.
Att se sig självför den man är att utveckla sin egen kraft, det är var och ens ansvar i livet. När man hittat denna källa till kraft och ovillkorligt kan ge vidare, ja då har man funnit himmelriket. Men det är jobbigt att leva i sitt kall, man möts av tyckande och ytlighet som många gånger får en att vackla och tappa siktet innåt. Men då får vi försöka igen och igen och lita till att Gud finns där och bär oss genom de svåra stunderna.
Anden som kom istället för Jesus på pingstdagen för ungefär tvåtusen år sedan är som en källa av kraft och inspiration, Anden som skänker livslust åt ett förhållningssätt i kärlek till medmänniska, djur och vår natur.
Jag är glad åt alla insikter och all kraft jag fått hittills under min livsresa, men Gud har inte varit alltför tydlig alla gånger, jag har lärt mig lita på min inre kraft nu jag tror det är så det ska fungera.
I Jesu Kristi namn
Amen
Kallelsen till Guds rike
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar