Vad är kristendom eller vad kan det vara. För mig handlar det om ett förhållningssätt, att leva i ödmjukhet för skapelsens rikedom. Hur gör man det då? Jo jag tror det handlar om att försöka leva för sina medmänniskor varje dag. Men jag vill problematisera detta att leva för medmänniskan lite genom att vi måste se längre än till det trygga och invanda, vi behöver blicka ut över vår hemtama horisont och utmana oss själva i vårt uppdrag. Detta gör vi genom att ge oss in i det som kan vara obekvämt och svårt, att sjunga en sång för en patient fast vi tycker att vi inte är nå bra, eller för att vi är rädda för att tonen blir fel, att vi går in i den där jobbiga diskussionen, eller anstränger oss i ett svårt samtal. När vi utmanar oss på det här viset så utvecklas vi i vår unicitet, i det som är så speciellt för var och en av oss. Detta är vårt ansvar att utmanas för att leva i efterföljelse alltså såsom kristendomens Jesus en gång påbjöd. Ja tänk vad tankar och funderingar som kommer upp när man sitter och knider cykel i spöregn, men det är bra att tankeverksamheten dövar smärtan i ändan och våtheten inpå bara skinnet, fötterna går och sträckan färdigläggs med en lätthet som förvånar. Detta med tro är svårt för människor men jag tycker att det är möjligt att lägga detta fantastiska som vi är, tillsammans med allt levande på en gudomlig kreatör som för mig är Gud, allt som har med oss att göra är snillrikt och fantastiskt, från öronkrumelurer till menscykler från naturens ständiga återhämtande till människans uppfinningsrikedom. .
Ps: Våga vara sårbar, ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar